Jag är på bra humör igen.

Trots att jag igår darrade av skräck visade det sig vara trevligt. Jag är inte van vid sällskap, jag är verkligen inte van, men det går bra igen.

Jag har så stor lust att fota, men jag är så dålig på det. Övning ger färdighet, men om tiden fattas en, hur bär man sig åt då? Jag vill måla också, men kan inte slösa dukar som redan börjats på, jag har inte lediga att använda, men mitt rum är i alla fall städat (ägnade gårdagen åt det tills att min första besökare på evigheter anlände (det är därför jag var rädd (som jag beskrev det förut, "darrade av skräck"))).

Lyssnade på radio förut, sade till min mor "Rammstein", när låten är slut hör man Tills röst och en triumferande känsla tar över mig, en känsla.. Jag är synsk. Jag är tuff, jävligt hipp.